Jag blir poetisk när jag inte kan sova…

Jag drar mig tillbaks, avlägsen och lugn.
Klart jag inte vill va ensam, men det är ok, jag är ung.

Och så är även fredagen, tiden den står still.
Du är fri från jobb imorgon, du kan göra vad du vill.

Världen står i kaos, om du är fri så är du rik.
Vår fylla slutar med massa gräl och skrik, i Syrien ligger massa lik.

Allt har sin början och sitt slut, man ska inte ta något för givet.
Bestäm vad du vill göra av livet, ha det nedskrivet.

På med hatten och ta latten med katten, på stan.
Gläds åt det du har, se inte det som gått förlorat utan det som du har kvar.

Se glaset halvfullt och avstå från att klunka, vad har du bråttom till, att huvudet ska dunka, att till botten sjunka?

Vet du, vi har mer tid än liv, så sakta ner dina kliv.

Den gamla vill kunna det den unga kan, göra det han inte hann.
Den unga vill, i säkerhet, veta det den gamla vet, om kärlek, om svek.

Det som är rätt är inte alltid det som är lätt, fast det beror på vem man frågar, på ett sätt.

Vad vet jag om rätt och riktigt, jag diskuterar ofta livet med mitt ex.
Försöker dock sköta det skickligt, inte komma in på sex.

Ta två fingrar mellan ögonbrynen och tryck, du har ett veck där.
Slappna av i käken, du biter ihop, låt tänderna gå isär.

Du är så mycket mer än vad du tror, det spelar ingen roll hur du just idag mår.
Om det känns som salt i dina sår, som att någon sliter i ditt hår.

Att gå sin egen väg är mestadels en plåga, men hellre försöka än att aldrig våga.
Det är försöket som räknas, precis som i yoga.

Vi lever i en värld där vi ska vara allt när vi egentligen är så små.
Men du är allt för någon, och när jag säger kärlek, vem tänker du på?